Vinets balans

Balans är kvalitet.

Det första kriteriet för ett vins kvalitet är begreppet balans. Man kan föreställa sig det som en våg som byggs upp kring två saker: de hårda elementen och de mjuka elementen. Dessa element bidrar till den känsla av textur som du har i munnen när du dricker ett vin. De varierar beroende på flera faktorer, som druvsort, regionens klimat, årgång och vinifiering (men det är inte ämnet för den här artikeln). Alla viner är olika (lyckligtvis, för det är det som ger dagens stora variation av viner), och det är normalt att vågen väger lite åt ena eller andra hållet, eftersom det avgör vinets stil (se stilar av vitt vin och stilar av rött vin). Det finns viner av hög kvalitet i varje stil, men om vågen väger för mycket åt ena hållet får vi ett obalanserat och otrevligt vin.

Jag hör redan dina frågor: vilka är de hårda och de mjuka elementen? Jo, det är mycket enkelt. På den mjuka sidan hittar vi alkohol och socker, och på den hårda sidan har vi tanniner och syra. Känslan av mjukhet kommer från sockret (i söta viner) och från alkoholen. Bland de hårda elementen, vilket inte betyder att de är dåliga, har vi syran som ger friskhet åt vinet (den får det att vattnas i munnen) och tanninerna som ger struktur och fyllighet.

Balansen i ett torrt vitt vin

Torra vita viner är enklast att bedöma eftersom de bara bygger på två element, syra och alkohol. Som vi såg ovan handlar balansen alltså, på provarspråk, om friskhet och rundhet.

 

I den här typen av balans ger alkoholen rundhet och omsluter syran, vilket gör att det behövs ett minimum av båda elementen. Ett dåligt exempel vore för mycket syra och lite alkohol, som skulle göra vinet för surt i munnen, och omvänt skulle ett vitt vin med för mycket alkohol och för lite syra bli för tungt i smaken. Det finns förstås torra vita viner där det ena elementet tar större plats än det andra, men med bibehållen fin harmoni i smaken. En vit Sancerre med fin och tydlig syra håller till exempel lika hög kvalitet som en vit Saint-Joseph med fin rundhet och ganska låg syra.

Balansen i ett sött vitt vin

Söta vita viner bygger också på syra och alkohol, men här tillkommer ett tredje element: socker. Helt logiskt blir rundheten och krämigheten mycket mer framträdande i smaken, men balansen är lika viktig. Det viktiga i dessa söta viner är att ha tillräckligt med syra för att balansera sockret och alkoholen.

 

Om syran inte räcker till får vi ett alldeles för tungt vin, vilket inte blir behagligt. Man kan jämföra med en Ti' Punch, känd för sin trio av lime, rom och rörsocker. Om du inte har i tillräckligt med lime (alltså syra) får du en blandning av alkohol och socker som är alldeles för tung i munnen för att vara behaglig. Och med söta viner är det precis likadant!

Balansen i ett rött vin

För röda viner bygger balansen också på tre element: syra, alkohol och tanniner. Här har vi ett nytt element, tanninerna, som ger struktur åt röda viner men också beska. När de är för framträdande uppstår en sträv känsla i munnen, lite som när du låter tepåsen dra för länge. Syran fräschar alltså upp munnen och alkoholen ger rundhet mot tanninernas beska.

 

Ett dåligt exempel som man kan stöta på är ett vin med alldeles för mycket alkohol och lite tanniner och syra. I just det fallet känns vinet tungt, värmer i munnen och ger en brännande känsla.

 

I slutändan kan man få ett balanserat lätt vin (Beaujolais) eller ett balanserat tanninrikt vin (Bordeaux). De 3 elementen samverkar för att skapa balansen, det vill säga att det ska råda en sorts harmoni där inget element saknas eller tvärtom tar över.

 

Tack för att du läste den här artikeln – dela den gärna om du gillade den!

 

Till dess, SKÅL !!