Vinodlingen infördes 1819 och utvecklades kraftigt av Jean-Baptiste Pompallier, en fransk maristmissionär. Han skickades till Oceanien 1837 och bosatte sig från januari 1838 för att utveckla den nyzeeländska vinodlingen. De första kvalitetsvingårdarna anlades i Hawke’s Bay under 1800-talet och början av 1900-talet. Efter produktionsbakslag, först på grund av vinlusen och sedan första världskriget, började vinodlingen åter växa under andra världskriget, då arealen fördubblades.

I dag har Nya Zeeland 10 stora vinregioner fördelade på Nordön och Sydön, varav den viktigaste är Marlborough. De flesta vinregioner i Nya Zeeland har ett maritimt klimat. Landets långa och smala form gör att vingårdarna aldrig ligger mer än 120 km från kusten, och de flesta ligger till och med mycket närmare än så (med undantag för den halvkontinentala regionen Central Otago). En bergsrygg som löper genom landets mitt skyddar de flesta viktiga vinregionerna mot de starka västvindarna från Tasmanska havet, de så kallade ”Roaring Forties”. På grund av dessa vindar finns det få vinregioner på Nya Zeelands västkust.

De nyzeeländska vinernas kvalitet och rykte är väl etablerade. Landet producerar nämligen några av världens bästa och mest erkända Sauvignon Blanc. Och det är ingen slump att Nya Zeeland har lyckats göra Sauvignon Blanc till sin symbol, precis som sina får, sina kiwifåglar och sin legendariska haka!