Louro 2018

Rafael Palacios är bror till den berömde spanske vinmakaren Álvaro Palacios. Det är därför ingen överraskning att familjens genialitet och kärlek till vinmakning är helt uppenbar. Efter årtionden av konventionellt jordbruk har ”Rafas” ekologiska metoder börjat vitalisera jordarna på de här platserna, och cuvéen Louro blir mer komplex för varje årgång. Vinet jäses på stora franska ekfat (foudres) och lagras på jästfällningen i 4 månader. Det görs av en blandning av Godello, en gammal druva från Valdeorras i Galicien, och en liten mängd Treixadura. Cuvéen har en otrolig energi och fin precision som blandas med eleganta mineraliska toner. Vinet har intensiva aromer av moget rött äpple, aprikos, kvitten, kaprifol, citronskal samt en touch av hö och rostade hasselnötter från ekfatslagringen. Det är välbalanserat, elegant och moget med en salt och uppfriskande ryggrad. 

Vinets historia i Spanien är så gammal att ingen riktigt vet vem som förde de första vinstockarna till regionen. När fenicierna kom för omkring 3 000 år sedan och grundade dagens städer Cádiz och Jerez var vinodlingen redan väletablerad, och spanska viner handlades i stor omfattning över hela Medelhavet och i Nordafrika. Man skulle kunna säga att Spanien är ett vinmirakel. Efter många år vid sidan av de stora vinernas värld är landet i dag en viktig aktör. Investeringar och ambitioner i vingårdar och vinkällare ger allt fylligare, mer komplexa (ofta mycket alkoholstarka) och kryddiga röda viner som uppskattas alltmer av internationella konsumenter. Spanien, som är stolt över att ha mer mark ägnad åt vinodling än något annat land, har bara börjat dra nytta av denna resurs på ett konsekvent sätt. Spanien är ett oordnat virrvarr av regioner och delregioner, precis som landet självt är ett oordnat virrvarr av otroligt karga landskap. En blick på kartan räcker för att se den klimatiska mångfalden mellan Spaniens många vinregioner, från de gröna, regnvåta vingårdarna i Galicien på den norra Atlantkusten till de solbrända vingårdarna i sydöstra Spanien vid Medelhavet. Spaniens räddning, vinodlingsmässigt, är vingårdarnas genomsnittliga höjd på över 600 meter. En stor del av de spanska vingårdarna lyckas därför ge druvor med bra färg och syra helt enkelt för att nattemperaturerna är relativt låga och druvorna inte mognar förrän i slutet av en tillräckligt lång växtsäsong. Men det finns en verklig skatt att hitta för den som är beredd att gräva, och nu när en krets av kännare har vuxit fram i Spanien har alla sorters ambitiösa investerare bidragit till att förändra bilden av spanskt vin. I dag har en ny generation vinmakare i all stillhet börjat göra spektakulära viner och experimentera med druvsorter som för inte så länge sedan hade varit otänkbara. Vin är fortfarande en viktig vara och en självklar del av den spanska kulturen.