Fernando de Castilla Manzanilla Classic

Manzanilla Classic kommer från Marco de Jerez i Andalusien och lagras i Sanlúcar de Barrameda, vid Guadalquivirs mynning. Palominodruvorna kommer från partnervingårdar i distriktet, planterade i den vita och kritiga jord som är typisk för regionen. Närheten till Atlanten och den fuktiga havsbrisen skapar i Sanlúcar idealiska förhållanden för floren, manzanillans signatur.

Druvorna skördas i början av september och endast den första pressmusten används. Basvinet jäser och förstärks sedan med vindestillat till 15 % i februari. Det lagras under flor på fat av amerikansk ek om 600 liter, i en solera med tre till nio nivåer, och når en genomsnittlig ålder på omkring tre år.

Vinet har toner av grönt äpple, citron, jäst, bröddeg, färsk mandel, hasselnöt, kamomill och havsstänk. Den blekt halmgula färgen följs av en jodig och jästig doft med stor renhet. Smaken är torr, lätt och precis, livligare än en fino, med smak av äpple och citrus, en touch av torkad frukt och nötter och en salt eftersmak.

Vinets historia i Spanien är så gammal att ingen riktigt vet vem som förde de första vinstockarna till regionen. När fenicierna kom för omkring 3 000 år sedan och grundade dagens städer Cádiz och Jerez var vinodlingen redan väletablerad, och spanska viner handlades i stor omfattning över hela Medelhavet och i Nordafrika. Man skulle kunna säga att Spanien är ett vinmirakel. Efter många år vid sidan av de stora vinernas värld är landet i dag en viktig aktör. Investeringar och ambitioner i vingårdar och vinkällare ger allt fylligare, mer komplexa (ofta mycket alkoholstarka) och kryddiga röda viner som uppskattas alltmer av internationella konsumenter. Spanien, som är stolt över att ha mer mark ägnad åt vinodling än något annat land, har bara börjat dra nytta av denna resurs på ett konsekvent sätt. Spanien är ett oordnat virrvarr av regioner och delregioner, precis som landet självt är ett oordnat virrvarr av otroligt karga landskap. En blick på kartan räcker för att se den klimatiska mångfalden mellan Spaniens många vinregioner, från de gröna, regnvåta vingårdarna i Galicien på den norra Atlantkusten till de solbrända vingårdarna i sydöstra Spanien vid Medelhavet. Spaniens räddning, vinodlingsmässigt, är vingårdarnas genomsnittliga höjd på över 600 meter. En stor del av de spanska vingårdarna lyckas därför ge druvor med bra färg och syra helt enkelt för att nattemperaturerna är relativt låga och druvorna inte mognar förrän i slutet av en tillräckligt lång växtsäsong. Men det finns en verklig skatt att hitta för den som är beredd att gräva, och nu när en krets av kännare har vuxit fram i Spanien har alla sorters ambitiösa investerare bidragit till att förändra bilden av spanskt vin. I dag har en ny generation vinmakare i all stillhet börjat göra spektakulära viner och experimentera med druvsorter som för inte så länge sedan hade varit otänkbara. Vin är fortfarande en viktig vara och en självklar del av den spanska kulturen.