Sine Qua Non Distenta IV Syrah 2022

Sine Qua Non är utan tvekan den mest omtalade och ”kultförklarade” producenten i Kalifornien. Dess viner är extremt sällsynta, görs i små mängder, ibland bara några barriquer. Det säger sig självt att man måste skriva upp sig på en väntelista för att få tag på dem. En annan viktig egenskap är att egendomen ägs av den österrikiske konstnären och ikonoklastiske krögaren Manfred Krankl. Krankl grundade vingården tillsammans med sin fru Elaine år 1994 i Ventura i Kalifornien, en stad som ligger en timme norr om Los Angeles. Varje vin berättar en historia, bär ett eget namn och har en unik etikett, som förstås har skapats av Manfred själv.

Jeb Dunnuck – 96–98 poäng:

Syrah Distenta IV 2022 består av 82,7 % Syrah, 6 % Grenache, 5 % Petite Sirah, 3 % Mourvèdre och 3 % vita druvor och är en mogen, komplex och fyllig årgång som lovar att bli exceptionell. Här finns ett överflöd av blå frukter, kirsch, peppar och kryddor, allt lyft av en sammetslen och silkig smak, silkiga tanniner, ingen aggressivitet och en anmärkningsvärd längd. Vinet ser lovande ut redan vid släppet och står i slående kontrast till de svalare och mer strukturerade årgångarna 2021.

Vinous (Antonio Galloni) – 96+ poäng:

Syrah Distenta IV 2022 är ett kraftfullt och stramt vin. Märkligt nog är Syrahn också betydligt mindre tillgänglig än Grenachen i denna årgång. Vinälskare får ha tålamod med Distenta IV, eftersom det inte visar allt, trots sin anmärkningsvärt rika textur. Jag provade 2022 från ett prov som togs fram strax före buteljeringen. Jag räknar med att det färdiga vinet blir mer generöst. Inslag av Grenache, Petite Sirah, Mourvèdre, Muscat och Petit Manseng kompletterar blenden.

Wine Advocate (Robert Parker) – 94+ poäng:

Syrah Distenta IV 2022 består av 82,7 % Syrah, 6 % Grenache, 5 % Petite Sirah, 3,3 % Mourvèdre och en liten mängd Petit Manseng och Muscat. Det lagrades 23 månader på franska ekfat, varav 56 % nya, och jäste med 31 % hela klasar. Doften öppnar med kraftfulla och rökiga aromer av blå frukter, med behagliga toner av fänkål, anis och vitpeppar som snabbt ökar i intensitet. Smaken är fyllig, generös och kraftigt extraherad, omsluten av en len och precis textur som ger plats för en stram och intim eftersmak, som utvecklas på liknande sätt som doften. Även om jag misstänker att vinet vinner i djup och komplexitet efter ett eller två år gör stilen på dessa viner deras hedonistiska ungdom särskilt förförisk – och det kommer att finnas mer än tillräckligt för att det ska vara ett tillgängligt vin redan vid släppet i januari 2025.

I USA kommer 90 % av vinproduktionen från Kalifornien. Det var tillströmningen av guldgrävare till Kalifornien som satte fart på den kaliforniska vinnäringen i mitten av 1800-talet, särskilt i Sonoma och Napa. I början av 1900-talet fanns det 800 vingårdar. Mellan 1919 och 1933 förstörde förbudstiden största delen av den kaliforniska vinnäringen, så att det 1933 bara fanns 140 vingårdar kvar som producerade vin. Först från 1960 började vinnäringen återhämta sig efter förbudstiden, och Kalifornien var främst känt för starkviner (i portvinsstil). Det var också på 1960-talet som några av de mest kända vingårdarna grundades (Mondavi, Heitz Wine Cellars, Stag’s Leap Wine Cellars med flera).



År 1976 inträffade en avgörande händelse: den legendariska provningstävlingen som är mer känd som ”Domen i Paris” (Judgment of Paris). Där ställdes de största franska vinerna mot de amerikanska nykomlingarna. Den 24 maj skakades vinvärlden av ett oväntat resultat: till allas förvåning vann USA. Ändå är tävlingen ganska okänd för den breda allmänheten.



I dag råder det inget tvivel om att USA producerar stora viner. Även om Kalifornien i hög grad dominerar de amerikanska vinernas rykte med sina utmärkta Zinfandel-viner, producerar Oregon några av världens bästa Pinot Noir och Washington erbjuder utmärkt Chardonnay, Merlot och Cabernet Sauvignon.