Sakehitosuji Saké Kinrei

Denna Junmai Ginjo-sake görs i Japan, i en miljö där risfälten har ett kontrastrikt klimat med varma och fuktiga somrar och svalare vintrar. De väldränerade jordarna och det rikliga, rena källvattnet ger idealiska förutsättningar för odling av sakeris och en jämn mognad av kornen. Dessa naturliga faktorer, tillsammans med stora temperaturskillnader mellan dag och natt, gynnar utvecklingen av fina aromer och en balanserad struktur i saken.

Denna Junmai Ginjo görs av sakeris som poleras noggrant för att koncentrera kärnan i kornet, i enlighet med kraven för kategorin. Riset tvättas, blötläggs och ångkokas innan det ympas med koji, ett nyckelsteg som omvandlar stärkelsen till jäsbart socker. Jäsningen sker långsamt vid låg temperatur med utvald jäst, utan tillsatt alkohol, för att bevara den aromatiska renheten och den delikata texturen. Efter jäsningen pressas, filtreras och mognar saken före buteljeringen.

Denna sake har toner av moget päron, grönt äpple och vita blommor, lyfta av inslag av kokt ris, lätt banan och en subtil nyans av färsk valnöt. I munnen är texturen mjuk och silkig, med en avvägd rundhet som bärs upp av en diskret friskhet. Smakerna är rena och harmoniska och sträcker sig ut i en ren och delikat umamirik eftersmak, som naturligt passar till mat och förlänger känslan av renhet.

Sakens historia i Japan är en årtusendegammal berättelse, nära förbunden med risodlingen och shintoritualerna. Redan på 200-talet byggde de första risjäsningarna, kända som kuchikami no sake, på att prästinnor tuggade risgrynen och därigenom frigjorde de enzymer som behövs för att omvandla stärkelsen till socker. Med tiden gjorde framsteg inom jordbruket och bryggtekniker från Kina det möjligt att förfina produktionen, vilket gav upphov till metoder med parallell multipel jäsning som saknar motstycke i världen. Under Heianperioden blir sake en central del av kejserliga och religiösa ceremonier, en symbol för renhet och förening mellan gudarna och människorna. Under Edo- och Meijiperioderna förvandlar bättre jäststammar, behärskningen av rispolering och den nationella distributionen sake till en folklig dryck, förankrad i Japans vardag och fester. Samtidigt dyker andra jästa eller destillerade drycker upp, som shōchū och awamori, födda ur sydliga terroirer och utländska influenser. I dag fortsätter sake att förnya sig: i ett möte mellan tradition och modernitet speglar den mångfalden av klimat, rissorter och regionalt kunnande, samtidigt som den förkroppsligar Japans gästfria själ.