Sakehitosuji Saké Jidai Okure

Denna sake kommer från Okayama prefektur, mitt i Chūgoku-regionen, i en miljö med tempererat klimat, varma somrar och relativt milda vintrar. Risfälten får rent vatten från de närliggande bergen och har bördiga jordar som ger en jämn mognad av kornen. Kombinationen av rikligt med ljus och svalare nätter i slutet av säsongen ger ett tätt och balanserat ris, särskilt väl lämpat för sake i junmai ginjo-stil med ett precist aromatiskt uttryck.

Denna sake görs enligt den traditionella yamahai-metoden och bygger på en långsam jäsning som utvecklar en markerad syra och stort aromatiskt djup. Riset poleras noggrant till ginjo-nivå och jäses sedan med odlad jäst för att bevara profilens renhet, samtidigt som de vildare nyanser som är typiska för yamahai får komma fram. Frånvaron av tillsatt alkohol förstärker junmai-karaktären och ger en ren struktur och ett autentiskt uttryck för riset och vattnet från Okayama.

Denna sake visar toner av moget äpple, päron och färsk banan, uppburna av mer komplexa inslag av rostad hasselnöt, vit svamp och milda kryddor. I munnen är texturen både fyllig och silkig, buren av en frisk syra som förlänger eftersmaken. Umaminyanser av dashibuljong och rostad spannmål framträder gradvis och ger en varm och ihållande känsla. Passar väl att servera lätt uppvärmd.

Sakens historia i Japan är en årtusendegammal berättelse, nära förbunden med risodlingen och shintoritualerna. Redan på 200-talet byggde de första risjäsningarna, kända som kuchikami no sake, på att prästinnor tuggade risgrynen och därigenom frigjorde de enzymer som behövs för att omvandla stärkelsen till socker. Med tiden gjorde framsteg inom jordbruket och bryggtekniker från Kina det möjligt att förfina produktionen, vilket gav upphov till metoder med parallell multipel jäsning som saknar motstycke i världen. Under Heianperioden blir sake en central del av kejserliga och religiösa ceremonier, en symbol för renhet och förening mellan gudarna och människorna. Under Edo- och Meijiperioderna förvandlar bättre jäststammar, behärskningen av rispolering och den nationella distributionen sake till en folklig dryck, förankrad i Japans vardag och fester. Samtidigt dyker andra jästa eller destillerade drycker upp, som shōchū och awamori, födda ur sydliga terroirer och utländska influenser. I dag fortsätter sake att förnya sig: i ett möte mellan tradition och modernitet speglar den mångfalden av klimat, rissorter och regionalt kunnande, samtidigt som den förkroppsligar Japans gästfria själ.