Rafael Palacios Sorte Antiga 2023

Sorte Antiga kommer från ett enda skifte på 0,24 hektar mitt i Val do Bibei, i Santa Cruz do Bolo, inom appellationen Valdeorras i Galicien. De hundraåriga stockarna, planterade 1920, är oympade och buskbeskurna (gobelet) och vetter mot norr på 680 meters höjd, vilket bromsar mognaden. De växer i glimmerfattig granit, i grunda sandjordar som inte bearbetas och täcks med halm, med mycket låg planteringstäthet.

Efter tio år av arbete med att återställa jordens naturliga balans sköts skiftet biodynamiskt. Druvorna avstjälkas och jäser på skalen med vildjäst i öppna ekkar på 1 500 liter, före en varsam och snabb pressning. Vinet lagras därefter nio månader på den fina jästfällningen i begagnade fat av fransk ek på 500 liter.

Vinet har toner av grapefrukt, mandarinskal, citronskal, vita blommor, kamomill, kvitten, mandel och flinta. I traditionell stil påminner smaken om de gamla brisados: macerationen ger textur utan att dominera. En koncentrerad kärna av citrus, livlig syra och tydlig sälta leder till en mineralisk och lång eftersmak.

Vinets historia i Spanien är så gammal att ingen riktigt vet vem som förde de första vinstockarna till regionen. När fenicierna kom för omkring 3 000 år sedan och grundade dagens städer Cádiz och Jerez var vinodlingen redan väletablerad, och spanska viner handlades i stor omfattning över hela Medelhavet och i Nordafrika. Man skulle kunna säga att Spanien är ett vinmirakel. Efter många år vid sidan av de stora vinernas värld är landet i dag en viktig aktör. Investeringar och ambitioner i vingårdar och vinkällare ger allt fylligare, mer komplexa (ofta mycket alkoholstarka) och kryddiga röda viner som uppskattas alltmer av internationella konsumenter. Spanien, som är stolt över att ha mer mark ägnad åt vinodling än något annat land, har bara börjat dra nytta av denna resurs på ett konsekvent sätt. Spanien är ett oordnat virrvarr av regioner och delregioner, precis som landet självt är ett oordnat virrvarr av otroligt karga landskap. En blick på kartan räcker för att se den klimatiska mångfalden mellan Spaniens många vinregioner, från de gröna, regnvåta vingårdarna i Galicien på den norra Atlantkusten till de solbrända vingårdarna i sydöstra Spanien vid Medelhavet. Spaniens räddning, vinodlingsmässigt, är vingårdarnas genomsnittliga höjd på över 600 meter. En stor del av de spanska vingårdarna lyckas därför ge druvor med bra färg och syra helt enkelt för att nattemperaturerna är relativt låga och druvorna inte mognar förrän i slutet av en tillräckligt lång växtsäsong. Men det finns en verklig skatt att hitta för den som är beredd att gräva, och nu när en krets av kännare har vuxit fram i Spanien har alla sorters ambitiösa investerare bidragit till att förändra bilden av spanskt vin. I dag har en ny generation vinmakare i all stillhet börjat göra spektakulära viner och experimentera med druvsorter som för inte så länge sedan hade varit otänkbara. Vin är fortfarande en viktig vara och en självklar del av den spanska kulturen.