Micaela Rubio El Reflejo 2019

I provinsen Cuenca, mitt i Kastilien-La Mancha, breder Micaela Rubios vingård ut sig på Manchuelas högplatåer, mellan floderna Júcars och Cabriels dalar. Vinstockarna, planterade på höjd i jordar av kalksten och sandig lera, har ett kontinentalt klimat med stora temperaturskillnader. Det geografiska läget ger en långsam och fullständig mognad av druvorna och bevarar samtidigt friskheten. Skiftena sköts hantverksmässigt, med fokus på terroirens uttryck och den lokala identiteten i detta framväxande spanska vinområde.

Vinet har toner av mogna röda bär, mörk frukt och blommiga inslag, med kryddiga nyanser och en lätt fatkaraktär från lagringen. Smaken är fyllig och strukturerad, med silkig textur, en väl integrerad syra och fina tanniner som bär aromerna. Eftersmaken är lång, med återkommande färsk frukt och delikata mineraliska toner, och ger en harmonisk balans mellan koncentration och friskhet.

Vinets historia i Spanien är så gammal att ingen riktigt vet vem som förde de första vinstockarna till regionen. När fenicierna kom för omkring 3 000 år sedan och grundade dagens städer Cádiz och Jerez var vinodlingen redan väletablerad, och spanska viner handlades i stor omfattning över hela Medelhavet och i Nordafrika. Man skulle kunna säga att Spanien är ett vinmirakel. Efter många år vid sidan av de stora vinernas värld är landet i dag en viktig aktör. Investeringar och ambitioner i vingårdar och vinkällare ger allt fylligare, mer komplexa (ofta mycket alkoholstarka) och kryddiga röda viner som uppskattas alltmer av internationella konsumenter. Spanien, som är stolt över att ha mer mark ägnad åt vinodling än något annat land, har bara börjat dra nytta av denna resurs på ett konsekvent sätt. Spanien är ett oordnat virrvarr av regioner och delregioner, precis som landet självt är ett oordnat virrvarr av otroligt karga landskap. En blick på kartan räcker för att se den klimatiska mångfalden mellan Spaniens många vinregioner, från de gröna, regnvåta vingårdarna i Galicien på den norra Atlantkusten till de solbrända vingårdarna i sydöstra Spanien vid Medelhavet. Spaniens räddning, vinodlingsmässigt, är vingårdarnas genomsnittliga höjd på över 600 meter. En stor del av de spanska vingårdarna lyckas därför ge druvor med bra färg och syra helt enkelt för att nattemperaturerna är relativt låga och druvorna inte mognar förrän i slutet av en tillräckligt lång växtsäsong. Men det finns en verklig skatt att hitta för den som är beredd att gräva, och nu när en krets av kännare har vuxit fram i Spanien har alla sorters ambitiösa investerare bidragit till att förändra bilden av spanskt vin. I dag har en ny generation vinmakare i all stillhet börjat göra spektakulära viner och experimentera med druvsorter som för inte så länge sedan hade varit otänkbara. Vin är fortfarande en viktig vara och en självklar del av den spanska kulturen.