Canta la Perdiz 2018

Mitt i Ribera del Duero, i provinsen Burgos i Kastilien och León, breder vingården för cuvéen Canta la Perdiz ut sig kring byn La Aguilera. Stockarna, planterade på höjd på sluttningar med kalk- och lerkalkjordar, har ett kontinentalt klimat med stora temperaturskillnader. Den svala och luftiga terroiren ger druvorna en långsam och fullständig mognad och resulterar i djupa och precisa viner. Dominio del Aguila odlar här främst mycket gamla stockar ekologiskt.

Druvorna skördas för hand i små lådor, med noggrann sortering i vingården och sedan i källaren. Jäsningen sker i tank, med en stor andel hela klasar och mycket varsam extraktion för att bevara den aromatiska finessen. Lagringen är lång, på ekfat, främst franska, med avvägd användning av ny ek, för att ge vinet en långsam och harmonisk mognad med respekt för det renaste uttrycket av terroiren i Ribera del Duero.

Vinet visar toner av mogna mörka bär, friska röda bär och plommon, kompletterade av delikata blommiga inslag, kryddiga nyanser av lakrits och peppar, samt fatpräglade drag som för tankarna till ceder och vanilj. I munnen är vinet fylligt och koncentrerat, buret av en subtil mineralisk ton, fina men fasta tanniner, en välintegrerad syra och en lång, djup och smakrik eftersmak.

Vinets historia i Spanien är så gammal att ingen riktigt vet vem som förde de första vinstockarna till regionen. När fenicierna kom för omkring 3 000 år sedan och grundade dagens städer Cádiz och Jerez var vinodlingen redan väletablerad, och spanska viner handlades i stor omfattning över hela Medelhavet och i Nordafrika. Man skulle kunna säga att Spanien är ett vinmirakel. Efter många år vid sidan av de stora vinernas värld är landet i dag en viktig aktör. Investeringar och ambitioner i vingårdar och vinkällare ger allt fylligare, mer komplexa (ofta mycket alkoholstarka) och kryddiga röda viner som uppskattas alltmer av internationella konsumenter. Spanien, som är stolt över att ha mer mark ägnad åt vinodling än något annat land, har bara börjat dra nytta av denna resurs på ett konsekvent sätt. Spanien är ett oordnat virrvarr av regioner och delregioner, precis som landet självt är ett oordnat virrvarr av otroligt karga landskap. En blick på kartan räcker för att se den klimatiska mångfalden mellan Spaniens många vinregioner, från de gröna, regnvåta vingårdarna i Galicien på den norra Atlantkusten till de solbrända vingårdarna i sydöstra Spanien vid Medelhavet. Spaniens räddning, vinodlingsmässigt, är vingårdarnas genomsnittliga höjd på över 600 meter. En stor del av de spanska vingårdarna lyckas därför ge druvor med bra färg och syra helt enkelt för att nattemperaturerna är relativt låga och druvorna inte mognar förrän i slutet av en tillräckligt lång växtsäsong. Men det finns en verklig skatt att hitta för den som är beredd att gräva, och nu när en krets av kännare har vuxit fram i Spanien har alla sorters ambitiösa investerare bidragit till att förändra bilden av spanskt vin. I dag har en ny generation vinmakare i all stillhet börjat göra spektakulära viner och experimentera med druvsorter som för inte så länge sedan hade varit otänkbara. Vin är fortfarande en viktig vara och en självklar del av den spanska kulturen.